redbows

when the worst is over

...ännu en dag som passerat utan att jag märkt. Av allt som hänt den senaste månaden så har mitt liv varit ett rent helvette. Bland de värsta i mitt sjuttonåriga liv. Det börjar kännas som att saker börjar fixa sig, men jag vet inte. Jag vågar inte hoppas på sånt längre. Att skratta, det jag brukade göra mest har blivit svårt för mig. Jag är rädd för att inte kunna resa mig nästa gång någon drar ner mig. 
 
äh livet är hårt.

godmorgon!

sv. tack :)

vilken fin bild!